I andra delen av ”Frallan möter” kommer vi inte befinna oss på närkeslätten. Vi kommer be ge oss ut på en resa ut i landet. Till ett ställe där man anser att fårslakt är ett lördagsnöje, fulla och odrägliga stockholmare ses som jakttroféer och att kissa på muren = dödsstraff.
Vi har som ni förstår tagit oss till Gotland och kommer få en inblick i Filip Hammarbäcks uppväxt och resa till den superstar han är idag. När jag gör min reserch upptäcker jag att det inte bara varit en dans på rosor för Filip. Hårda beslut har tagits som gjorde honom i 3 år bannlyst från den ön han så gärna kallar hem.
Redan som liten var Filip en bestämd pojk som gick sin egna väg, han hade redan som 4åring bestämt sig att Gotland var för litet för hans fotbollstalang och drömde om att få komma ut i världen och visa sina bollkunskaper.
”Jag kände väldigt tidigt att min väg i livet var fotbollen, på pojkrummet drömde jag om orter som Västerås, Skövde och såklart Örebro där fotbollen var större”. Ryktet om den begåvade fotbollstalangen och hans drömmar gick runt på Gotland, lokalbefolkningen var inte nöjda. För på Gotland ser man inte på fotboll som ett yrke utan mer som en meningslös hobby och inget mer. Är det någon sport man ska hålla på med så är det varpa.
Filip som även var något av en talang i varpa hade snabbt gjort sig ett namn i dom lokala juniortävlingarna och Gotlands varpaförbund såg Filip som ett framtidsnamn. Det var han som skulle få åka och möta dom stora varpajättarna Kazakstan, Angola eller Taiwan och ta hem guldet till Gotland.
Filips föräldrar berättar som sonens vägval ”Han var väldigt duktig i båda sporterna men det brann inte i ögonen när han spelade varpa, på fotbollsplan glöd ögonen av passion. Som förälder vill man att ens barn ska må bra men förföljelsen av varpaförbundet gjorde det svårt”. Talangscouter från alla mellanstora svenska städer kom för att se Filip spela fotboll men varpaförbundet fick alltid reda på det och gjorde allt i sin makt för att stoppa det. Stormade matcher, kidnappningar av Filip och Gotlandsbåtar som mystiskt har försvunnit är alla exempel på deras verk.
Om man är förföljd av ett förbund för en sport man inte vill utöva längre, vad gör man då? ”Det var vidrigt, alla kidnappningar och hot man levde under dessa år. Jag hade svårt att sova och jag rasade i vikt eftersom jag inte kunde äta heller”. Filip som rasade i vikt och tappade muskelmassa var inte lika intressant för fotbollsscouter längre, då prestationen inte var den samma längre. Varpaförbundet jublade över detta och man såg Filip främst som en handelsvara som skulle ge dom ära och berömmelse istället för en människa med känslor och drömmar.
Men som jag nämnde tidigare är Filip en man som alltid haft en stark vilja och går sin egen väg. Natten den 4e februari 2011 klättrade Filip över ringmuren och sjösatte en eka för att ro över till fastlandet och frihet. Det enda han hade med sig var sitt eget mod, kläderna på kroppen och sin favoritboll. Den 13e februari nådde Filip fram till Göteborg, efter en olycklig vänstersväng blev resan något längre än han hade tänkt sig men att på 9 dagar utan mat och vatten ro till Göteborg från Gotland får ses som en succé.
”Jag var så trött efter båtresan men det var min enda chans till frihet och jag tog den. Det första jag gjorde när jag anlände till Göteborg var att knäppa två långburk och ta en räkmacka”. Varpaförbundet tog inte denna nyhet med ro och man skickade ut sina spioner för att hämta hem Filip men han lyckades hela tiden att komma undan. Efter några misslyckade försök av varpaförbundet gjorde man det klart för Filip att återvänder han till Gotland så är han körd.
2014 kom det efterlängtade besked att styrelsen bytts ut i Gotlands varpaförbund och en modernare styrelse som tror på valfrihet och demokrati tillsattes. ”Jag kommer ihåg när telefonen ringde och jag fick beskedet, en stor sten lättade från bröstet och jag fick äntligen åka hem till Gotland som en fri man”. Men Filip hade inga planer på att stanna på Gotland för all framtid, han såg fortfarande sin chans till ett liv i en mellanstor stad i fotbollens tecken. Filip som numera lever ihop med sin sambo och barn i Örebro har alltså lyckats att få sin dröm att gå i uppfyllelse.
Röster om Filip:
Martin Henriksson ”En modig man med hjärtat på rätt ställe”
Oskar Andersson ”En reko kille som något oförtjänt vann årets spelare 2021”
Dennis Sandhu ”Jag önskar att jag vore mer som honom”
Sten Rauk, fd ordförande Gotlands varpaförbund ”En dag ska jag få min hämnd”
Tack återigen till er som orkat läsa allt och fortsatt håll utkik på våra kanaler för mer läsning från oss på redaktionen.